Mina bästa och sämsta minnen med Lisen

Vet att jag inte blog
gat på ett tag, så som en förlåtelse får ni ett annat slags inlägg nu! 
Så det jag tänkte skriva om är dom två bästa minnen med Lisen, och dom 2 sämsta. 
 
1.
Det är från i sommras, när jag och Bella red ute på ängen med Lisen och Kawango. Vi red lite i ''paddockhagen'' och lite på den stora ängen. Det var ett så himla underbart pass. Det var ingen press om att hästarna skulle gå fint, eller göra som vi sa.. utan vi hade bara kul. Kan knappt beskriva, log hela passet och flera timmar efteråt. 
 
 
2.
Jag kommer inte ihåg när detta var, men jag kommer bara ihåg att jag fick ett SMS av Bella. I smset stod det att Lisen hade fått kolik. Hade inte ätit någonting och drack inte heller. Jag fick sådan panik. Kan knappt beskriva detta heller. Det var hemskt. Flera hästar i stallet hade fått kolik runt samma tid, och att inte veta om hästen kommer överleva eller inte är så jävla hemskt. Men turen var på min sida, och hon mår bra och lever <3 
 
 
3.
Detta var ifrån påsklovet tror jag, när jag, Bella, Linnet och :-) sov över i den lilla stugan vid stallet. Det var under ett ridläger, och alla barnen hade precis åkt hem. Lisen stod ute i hagen och jag gick ut till henne och klappade lite på henne och så. Sen när jag skulle gå så gick hon efter, så jag fortsatte gå runt i hagen och hon fortsatte gå. Jag började springa och hon kom travandes efter. Jag tvärnitade och hon travade fram tills hon stod precis brevid mig, stannade, och tryckte hennes huvud till min mage och bara stod där. Jag var nära på att börja gråta. Herrejävlar va jag älskar den hästen alltså.
 

4.
Detta håller egentligen fortfarande på, men tycker fortfarande att det är ett av dom sämsta minnen jag har av just Lisen. Ingen ville rida Lisen, så jag red henne varje lördag. Sen helt plötsligt ville alla börja rida henne samtidigt, och då hade jag ingenting att säga till om. Jag hade ju ridit henne så länge. Det skapades en jävla kö för att rida henne. Det kändes skit, att inte få rida den häst man älskar bara för att det inte är ens tur i kön.
Och flera gånger var det så att när det var en viss persons tur att rida henne, hade den personen inte ens lust att rida henne, så dom kanske skippade det den gången, och om det då var min tur veckan efter, och då bestämde sig personen att hon ville ha henne, så fick hon ta henne bara för att det var så längesedan personen red henne. Så då fick jag vänta ytterligare flera veckor i kön. Fy fan alltså.
 
Detta var lite om mina sämsta och bästa minnen med min lilla älskling <3
 
//VICTORIA



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback