Heej... vet att jag har skjutit upp på bloggandet en låång tid.. MEN! Jag har en bra förklaring! (enligt mig..)

På kanelbullens dag såg jag jue Sherlock - The Hound Of Baskerville.. Och för ca 1 vecka sedan började jag titta på det första avsnittet pga att jag inte hade sett dom, och dom verkade verkligen bra! (Och jag fick en del som sa att den var GRYYYYM) 

 

Så jag tittade på den.. och blev helt.. 'förälskad' i serien, så på 2 dagar hade jag sett nästan alla..

Så då kom det till den sista.. Och herregud..

 

När sherlock hoppade ner från taket och ''dog'',,, herregud va jobbigt det var.. ;__;

MEN. Sen.. den scenen när John pratar med hans gravsten och sedan går iväg.. Och sedan ser man Sherlock stå där... Full i liv.

Jag slutade inte gråta, men nu var det inte för att det var sorgligt.. nepp.. jag började lipa ännu mer när han levde. För att jag blev så glad så det finns inte! Ja.. sen gick jag, helt seriöst, runt i hela lägenheten ett tag och skrek. Högt.

 

Sedan skulle jag ut och cykla till min skrivarkurs, skrek fortfarande, på vägen dit, skrek hur bra allting är, och att inget kunde vara bättre.

....

...

..

.

Jag skulle inte vilja veta vad folk tänkte, i fall jag gjorde det skulle jag gå och gömma mig och aldrig mer komma fram ;)

 

 

Jag hör av mig.. ;3 Nu ska jag se på Sherlock Highlights..