Ganska många runt omkring mig är nu pågång för att skaffa egen eller hyra en häst/ponny.

Också många som redan har.

Och jag hoppas mer än allt annat att jag och Tessan snart också är det.

Och nej, jag vill inte ''få'' en egen häst. Jag vill betala så mycket jag bara kan. Om jag hade haft pengarna skulle jag helst vilja betala allt själv. Men nu har inte jag dom pengarna. 

Så för er som tror att jag ber om att få en häst.. man kan se det mer som om jag ber om hjälp.

Jag ska inte ljuga, jag har inte ens i närheten av dom summorna jag behöver för att skaffa häst. Jag försöker se det som om jag ber om hjälp med pengar, plats och tid. 

 

Ni kanske tycker det är ganska onödiga utgifter som går till egen, när man kan vara till exempel medryttare, eller gå i ridskola. 

Så därför tänkte jag skriva lite om mina tankar runt det hela, och varför jag vill skaffa egen häst-  Här kommer det...

 

.. och jag vill det snart! Jag är så himla tävlingssugen att det är galet. Det har länge vart en av mina drömmar, att tävla om 1:a platsen. Jag är en sådan intensiv tävlingsperson, och hatar att förlora.

Jag är också medveten om att min tävlingskarriär kan gå åt helvete. Men jag tänker inte ge upp innan jag försökt, och inte efter det heller. Jag vill inte bli en ny Roffe, jag vill bara känna, för kanske bara 2 minuter, att jag är oslagbar. Jag förstår att det låter själviskt. Men när man ser ryttare rida sina ärovarv.. och när jag tänker mig i deras sits, så bara pirrrar det i magen och lycka och framgång. 

 

Jag ska såklart aldrig sluta träna. Man är aldrig färdiglärd. 

Och för att vara ärlig, så är jag trött på ridskolor. Jag älskar att lära mig, men önskar konstant att vi hade en permanent häst hela tiden. Även om man får den tråkigaste hästen i stallet, så känner man utvecklingen. Det kan sedan leda till att det är den bästa hästen i stallet, för just dig då. 

Det finns en begränsning på ridskolor också. I min grupp, som jag gått i snart bara 1 termin, har vi hoppat kanske som högst 80cm. Och jag vill komma på högre höjder och utvecklas där. 

Där är i dressyren jag fortfarande kan känna en viss utveckling, men det är jävligt svårt med olika hästar hela tiden.

Som ett exempel:

Jag hatade att rida Princess. Jag tyckte det var så himla tråkigt.

Sedan fick jag henne i 5 dagar på ridläger under sommaren. Första dagen stretade hon emot och var såååå stel. Efter bara 2 dagar så gick hon i form, nästan hela passet. Har aldrig sett henne gå så förrut, med någon. Efter 5 dagar, på hoppningen, så kändes hon tryggare, och jag kände mig tryggare. Behövde knappt tygeln. Styrde mest med skänklarna. Det var helt galet.

Detta vill jag känna. 

 

Helt ärligt, alla hästtjejer som läser min blogg..

En egen häst är en ryttares största dröm. Så såklart är det min.

 

Om ni vill veta lite mer om detta så småningom, kommentera så skriver jag mer någon annan gång! 

Men ni får ha det så bra allihopa <3

//VICTORIA