Yatzy har nu slutat sin kariärr. Han har gått i pension, och få leva det lilla han har kvar. Han är nu 26 år gammal, och det börjar synas. Han äter inte lika mycket, och blir bara magrare och magrare. 

 Så detta inlägget kommer vara lite i hans ära. Han var en underbar häst och kommer bli enormt saknad.

 

Yatzy har stått på Gustavsgården i 8 år ungefär. Och jag har gått på Gustavsgården i 8,5 år. Så han har alltid funnits där. Han, Yamaha och Yster kom dit tillsammans, uthyrda från Ranchens. Alla tre var redan då gamla. 

 Jag ska vara seriös, jag var skit rädd för Yatzy. För under de första åren var det alltid den hästen som stack om det knackade lite eller liknande. Och jag hade inget självförtoende inom ridningen, så jag vågade inte rida honom.

Varje gång hans namn stod brevid mitt namn fick jag en liten hjärtattack helt seriöst.

 Men sen fick jag honom bara mer och mer. Han blev lugnare, och Dino gick sedan om honom när det gäller ljudkänslighet..   Han blev väldigt rolig att rida! Han har aldrig varit den piggaste hästen, men oj va snäll.

 Jag började hoppa honom högre och vågade mer. Jag vet att det låter så jävla löjligt, men jag har fått väldigt mycket mer självförtroende från honom. Han var den stora snälla Teddybjörnen <3

 

Som alla hästar, har han lärt mig så mycket. Nu till slutet bevisade han även att han var en väldigt fin dressyrhäst.  Jag vet att han nu låter som världens bästa hästen. Men han hade en enorm nackdel.

Släppa ut i hagen. Det var allas mardrömm typ hhaha :P Han brukade slita sig och springa ifrån, men antalet roliga gånger detta har hänt på är fler än dom dåliga. 

 

   Kommer sakna denna hästen. Såååå fin häst. Att få rida honom har varit en ära. 

         

                                       Ha ett fortsatt bra liv gubben <3